Stridstupparna

tupp

Det var en gång en kung som ville ha en ovanligt stark stridstupp till tuppfäktning och han befallde en av sina undersåtar att träna en sådan. Mannen började med att lära tuppen stridsteknik.

Efter tio dagar frågade kungen: ’Kan vi nu ordna en strid med den här tuppen?’

Tränaren svarade: ’Nej! Nej! Nej! Han är stark, men hans styrka är tom, han vill slåss hela tiden. Han är för hetsig och han saknar uthållighet.’

Tio dagar senare frågade kungen igen: ’Men nu kan man väl ordna den där tuppfäktningen?’

’Nej! Nej! Inte än. Han är fortfarande för häftig, han vill bara slåss. När han hör en annan tupp gala, även om det är ända borta från grannbyn, blir han bara rasande och vill slåss.’

Efter ännu tio dagars träning frågade kungen på nytt: ’Är det möjligt nu?’

Tränaren svarade: ’Nu blir han inte längre rasande om han hör eller ser en annan tupp, han är lugn hela tiden. Hans hållning är bra och han har gott om krafter. Han får inte längre raseriutbrott. Energin och styrkan visar sig inte på ytan.’

’Då är det alltså dags för kamp?’ frågade kungen. ’Kanhända’, svarade tränaren.

Man lät hämta en mängd stridstuppar och organiserade en turnering. Men ingen av fåglarna vågade närma sig den som tränaren uppfostrat. De sprang förskräckta sin väg och stridstuppen behövde alltså aldrig slåss. Han hade nått längre än till bara teknisk skicklighet. I sitt inre hade han en stark energi som han inte behövde skylta med i det yttre. Hädanefter fanns styrkan inuti honom, och de andra kunde inte göra annat än böja sig för hans lugna säkerhet och dolda styrka.

————————————

“Stridstupparna” ur min och Igor Ardoris bok STARK PÅ INSIDAN.
Direktlänk för att beställa boken –> HÄR <–
Foto: Pamela Hanné